Franco och jag vi är goda vänner, fastän lite olika...
Jag hade världens sjukaste dröm, jag bara känner att jag måste dela med mig.
Vi hade hamnat på någon fest där mina fastrar och Michaelas mostrar var med.
Plötsligt börjar mina fastrar och Michaelas mostrar sjunga på någon konstig barnlåt,
När vi kommer fram blir det ett plötsligt scenbyte,
Till slut sinar luften ur ballongen ur och i min hand har jag en gul tom mask.
Tankar som detta väcker:
Jag och Michaela var i Spanien, Franco var fortfarande diktator där.
Vi hade hamnat på någon fest där mina fastrar och Michaelas mostrar var med.
Alla människor stod i någon slags ring med famnen full av ballonger,
vi skulle lyssna på någon form av ledare som utmärkte sig genom att bära en rosa dräkt.
Plötsligt börjar mina fastrar och Michaelas mostrar sjunga på någon konstig barnlåt,
så vi hör inte vad ledaren säger.
Jag och Michaela bestämmer oss för att springa till andra änden av cirkeln för att kunna höra bättre.
När vi kommer fram blir det ett plötsligt scenbyte,
solen går i moln och det börjar ösregna.
Alla ballonger går i sönder, utan en av mina, som visar sig vara Franco.
Är ni med? Min ballong är alltså diktatorn Franco.
Plötsligt kommer en massa militärer springande mot mig.
De skall göra allt för att rädda ballong-Franco.
Jag märker hur luften börjar gå ur ballongen och jag inser att jag nog blir dödad om det är mitt fel att Franco dör.
Jag lägger mig på marken och börjar försöka blåsa upp ballongen (någon form av mun-mot-mun metod)
medan en soldat trycker på ballongens "mage" (hjärt- och lungräddning).
Till slut sinar luften ur ballongen ur och i min hand har jag en gul tom mask.
Det sista soldaten säger, innan jag vaknar, är:
"Nu kommer alla hata dig för att du har dödat Franco".
Tankar som detta väcker:
1. Varför skulle alla hata mig om jag nu dödade Franco? Är spanjorerna lite lätt destruktiva?
2. Betyder det här att jag har hånglat med Franco?
3. Är jag psykiskt störd?
3. Är jag psykiskt störd?
Kommentarer
Trackback
