Dag 9: min tro eller livsfilosofi

Jag är konfiremerad, men gick ur kyrkan när jag fyllde arton. Jag tycker inte om kyrkor. De är så opersonliga och symboliserar mest makt och förtryck i mina ögon. De kan vara mäktiga bygnader, men känslan är ändå alltid den samma. Jag känner mig olustig. Jag känner mig inte hemma där.

Jag är egentligen ganska rädd för religioner. Eller mest vad de kan göra med folk. Jag förstår att människor behöver en samhörighet, men jag är rädd för människor som rättfärdigar sina handlingar med hjälp av religion. Då tror jag att det har skett något stort missförstånd någonstans på vägen.

Alltså. Jag är inte religiös. Ibland hoppas jag att det finns någonting som tar vid efter att vi dör, någon slags själavandring. Jag tycker det är deprimerande att allting bara har ett slut men egentligen är dessa tankarna bara för att lugna mig själv. Innerst inne tror jag att vi föds, vi lever, vi dör. Punkt. Jag tror INTE att det finns någon makt som styr våra liv och även om det ibland är frestande att tro på ödet ser jag det mest som trams.

Jag respekterar folk som är troende, jag förstår dem till och med, men mina värderingar stämmer inte överens med tanken om en eller flera gudar.

Däremot tror jag att varje person alltid kan förändra sitt liv, jag tror på att ge människor nya chanser och att hjälpa de som behöver hjälp. Jag tror att man till stor del kan välja lycka genom att styra in sina tankar i en positiv bana och jag tror på medmänsklighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0