Dag 11: mina syskon
Okej, håll i er nu. Det är en del att hålla reda på.
Veronica (som snart fyller 30) är äldst. Vi har samma mamma, men hon har växt upp med min pappa. Hon har två små barn och har alltid fungerat som en extramamma för mig och Sandra. Hon flyttade hemifrån när hon var sexton, vilket för nioåriga Therese var väldigt omvälvande. Hon är den som är mest temperamentsfull utav oss och som kan se det positiva i det mesta. Hon är rationell och ordningssam. Hon tycker om inredning och nu funderar hon på att börja med kick-boxning.
Sandra är sjutton år och har länge varit minstingen bland oss. vi har samma mamma och pappa. Vilket dels betyder att hon blir ganska överbeskyddad men samtidigt inte behöver slita så mycket för att få sin vilja igenom. Hon är den enda som är genuint sportintresserad, men tyvärr satte en knäskada punkt för hennes fotbollsspelande. Sandra är omhändertagande, tänker ofta för mycket på hur andra skall reagera.
Johanna, som fyllde tolv nu i dagarna, är vårt "nyaste" syskon. Hon bor hemma hos pappa och Maria. Hon har snabbt blivit en given del av familjen. Hon är blyg om det är nya, eller många, människor men med familjen förvandlas hon till ett litet yrväder. Hon är en liten samlare och älskar småsaker. som de flesta tolvåringar är hon ibland lite slarvig men är alltid glad och redo för att upptäcka nya saker.
Niklas är vår lilla sladdis, han är bara fyra år. Vi har samma pappa och det märks att han är den riktiga minstingen bland oss. Han är försiktig men får han inte sin vilja igenom så blir han minst sagt irriterad. Han älskar böcker, bokstäver, pussel och Lego och kan sitta och pilla med sina grejer i flera timmar. Han är kramig och trygg i sig själv. Han pratar (och pratar och pratar) med alt och alla.
Sen har jag två styvsyskon på mammas sida med, Johan (24 år) och Karolina (22 år). De är mysiga båda två, men vi träffas inte så jätteofta tyvärr.
Hängde ni med?
Och ni, GOTT NYTT ÅR!
Veronica (som snart fyller 30) är äldst. Vi har samma mamma, men hon har växt upp med min pappa. Hon har två små barn och har alltid fungerat som en extramamma för mig och Sandra. Hon flyttade hemifrån när hon var sexton, vilket för nioåriga Therese var väldigt omvälvande. Hon är den som är mest temperamentsfull utav oss och som kan se det positiva i det mesta. Hon är rationell och ordningssam. Hon tycker om inredning och nu funderar hon på att börja med kick-boxning.
Sandra är sjutton år och har länge varit minstingen bland oss. vi har samma mamma och pappa. Vilket dels betyder att hon blir ganska överbeskyddad men samtidigt inte behöver slita så mycket för att få sin vilja igenom. Hon är den enda som är genuint sportintresserad, men tyvärr satte en knäskada punkt för hennes fotbollsspelande. Sandra är omhändertagande, tänker ofta för mycket på hur andra skall reagera.
Johanna, som fyllde tolv nu i dagarna, är vårt "nyaste" syskon. Hon bor hemma hos pappa och Maria. Hon har snabbt blivit en given del av familjen. Hon är blyg om det är nya, eller många, människor men med familjen förvandlas hon till ett litet yrväder. Hon är en liten samlare och älskar småsaker. som de flesta tolvåringar är hon ibland lite slarvig men är alltid glad och redo för att upptäcka nya saker.
Niklas är vår lilla sladdis, han är bara fyra år. Vi har samma pappa och det märks att han är den riktiga minstingen bland oss. Han är försiktig men får han inte sin vilja igenom så blir han minst sagt irriterad. Han älskar böcker, bokstäver, pussel och Lego och kan sitta och pilla med sina grejer i flera timmar. Han är kramig och trygg i sig själv. Han pratar (och pratar och pratar) med alt och alla.
Sen har jag två styvsyskon på mammas sida med, Johan (24 år) och Karolina (22 år). De är mysiga båda två, men vi träffas inte så jätteofta tyvärr.
Hängde ni med?
Och ni, GOTT NYTT ÅR!
Kommentarer
Trackback
