Att stå för vad man säger

Jag hamnar bakom ett tjejgäng på 14-15 år
och får hållplats efter hållplats höra hur en av tjejerna upprört förklarar varför Amanda är arg på henne
och hur upprörd tjejen i fråga är.
Tjejen: Och nu är Sara sviiiinsur på mig för det. Att jag berättade för Hanna att Sara hade kallat henne en snål hora. Och va fan, hon måste ju kunna stå för vad hon säger, det kan hon ju inte vara sur på mig för. Och hade hon tänkt att gå runt och tycka så, umgås med Hanna varje dag och inte säga något? Va fan är det för stil. Och så blir hon sur på mig och säger att det inte var så hon menade. Precis som om jag var den falska och hittade på. Jag blir så jävla arg alltså.

Tjejen lyfter fram några bra poänger.
Tekniskt sett är det Sara den som har gjort fel, hon pratar bakom ryggen på Hanna och smutskastar henne deluxe.
(En stilla undran från min sida är om Hanna ens vet vad det innebär att vara en hora,
men man kan väl ha olika åsikter om vad det är, antar jag.)
Sen är det väldigt lätt att säga en sak som man sedan när man blir konfronterad nekar till att man har sagt,
det lättaste alternativet är att blåneka och ljuga.
Tjejen är, med all rätta, upprörd över att Sara hade tänkt gå runt och inte säga till Hanna att hon (av okänd anledning) uppenbarligen var ganska sur på henne. Låtsas som om det regnar.
Jag vet inte hur det är med er,
men fan vad glad jag är att jag inte är femton längre och att jag faktiskt vet hur man skall ta tag i en konflikt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0