Tussilagos bravader

Som jag tidigare har berättat var jag, Astrid och Sunne på Rhodos när vi var sexton år.
Astrid hade med sig en solskyddsfaktor som hon hade köpt i Spanien
och som således hade innehållsförteckning samt övrig text på just spanska.

Jag och Astrid hade läst spanska lite längre än Sunne, men hon hade de grundläggande kunskaperna.
En kväll när vi satt i vårt hotellrum och förfestade
åkte solskyddsfaktorn fram och vi satt och översatte den ord för ord.
Under denna tid var Sunne i duschen och av misstag översatte vi piel (hud) till hår (som heter pelo på spanska).
Vi hade mycket roligt at det hela och bestämde oss för att spela Sunne ett spratt.
När hon kom ut ur duschen berättade vi därför vad vi hade läst oss till,
solskyddsfaktorn var egentligen solskydd för håret!
Efteråt följde en lång jarang om att hon hade misstänkt det då hon hade bränt sig så mycket
och hennes hud hade blivit så torr.
Vi skrattade gott åt våran dumhet och glömde sedan av vårt lilla skämt...
Som det senare skulle visa sig att vi inte riktigt förklarade för stackars Sunne.

Följande dag, innan vi skulle gå till stranden, tänkte Sunne vara lite förutseende och smörja in sig.
Jag kom ut från toan, med tandborsten i munnen, i rättan stund för att se att hon var på väg att spraya hela håret med solskyddsfaktorn.
Jag tror att mitt gapskratt och all tandkräm som flög överallt avslöjade oss ganska brutalt.

För övrigt tyckte nog Sunne ganska synd om sig själv fler gånger under den här resan.
En dag bestämde jag och Astrid oss för att skapa en egen dans.
Vi satte i hop diverse olika rörelser (som: plocka äpplen, rör i grytan, kebaben, mentalsjuk dans, grodhopp osv.),
vi skrev ner hela dansen i ett block och tränade in så att vi kunde den utantill.
Samma kväll letade vi fram matchande outfits ur garderoberna
(likadana kjolar min i rosa, hennes i svart plus ett svart linne till mig och ett rosa,
i samma nyans som min kjol, till henne)
och vart vi än gick den kvällen där det spelades tillräckligt hög musik körde vi vår dans.

En annan kväll var vi på en pub där det var en boxningsmatch på en storbildsskärm bakom dansgolvet.
Jag och Astrid klättrade upp på dansgolvet (vi var de enda på hela golvet för övrigt)
och påbörjade en egen boxningsmatch framför storbildsskärmen...

Dagen efter boxningsmatchen insåg vi att det inte skulle vara så smart att gå och lägga oss på stranden.
Vi var rejält solbrända och bestämde oss för att åka på en utflykt i stället...
Vi tog första bästa buss och hamnade i en by som hete Faliraki eller något liknande.
Vi gick runt i någon timma men värmen var verkligen outhärdlig.
Vi gick ner till havet för att svalka av benen i alla fall,
men det gav mersmak.
Då vi inte hade tagit med oss badkläder letade vi förgäves efter någon ostörd vik.
Till slut återstod bara ett alternativ: att hyra en trampbåt och trampa ut och bada längre ut där ingen kunde se oss.
Vi trampade och trampade och till slut ansåg vi att vi var säkra.
Vi tog av oss våra kläder och hoppade i en och en.
Då ser vi hur en båt kommer mot oss i ilfart och en man skriker något till oss på grekiska.
Till slut inser vi att vi har trampat FÖR långt ut.
När han fått fram sitt budskap vände han om, illröd i ansiktet, och åkte snabbt tillbaka utan att titta bak en enda gång...