Äganderätt?
Idag berättade min kompis att hennes bästa kompis
är tillsammans med en kille som inte låter henne ha killkompisar.
Varje gång jag hör om sånt här så blir jag lite ledsen
och undrar hur (och om) såna människor faktiskt tänker.
Det är rent idiotiskt att man inte vågar lita på sin flick-/pojkvän till tvåhundra procent.
Om och om igen har jag hört människor som använder argumentationen:
jag litar på honom/henne men inte på alla andra människor.
Skitsnack säger jag.
Det är bara en riktigt dålig bortförklaring.
Ofta tror jag att det hela bottnar i att personen i fråga har otroligt dåligt självförtroende.
Varför skulle man annars tro att ens partner (som har gått in i förhållandet frivilligt)
är beredd att hoppa i säng med första bästa som stöter lite på henne/honom?
För let's face it folk: singlar stöter på andra människor.
Och då är det upp till pojk-/flickvännen i fråga att vänligt men bestämt
meddela att man är i ett förhållande och att samtalet inte kan bli mer än just ett samtal.
Det är upp till personen som är i ett förhållande att berätta det,
inte till den som är på jakt efter ett ligg att fråga.
Alltså ligger tilliten helt hos partnern.
Kan man inte lita på att ens respektive klarar av att kläcka ur sig att h*n är i ett förhållande
så är det nog dags att gå skilda vägar...
Dessutom känns det som att den dagen man börjar förbjuda vänner i ett förhållande
så gräver man sin egen grav.
Man kan aldrig äga en annan människa
eller styra över dess handlingar.
