Rhodos, del 1
Varje gång som jag har varit utomlands har det hänt något som jag i efterhand kan skratta åt.
När vi var på Rhodos var i helt övertygade om att man som svensk inte kunde dricka vattnet där.
Varje dag kånkade vi hem flera femlitersflaskor
och som vi svor över dem i värmen!
Vi var så övertygade att vi inte ens kollade upp fakta.
Så när vi sitter och skall packa ihop våra resväskor näst sista dagen
hittar vi en broschyr som vi hade fått av Fritidsresor i början av resan...
Vad tror ni står där?
Visst är det så.
Man kan dricka vattnet.
Efter en smärre skrattattack river vi ut sidan och sätter upp den på väggen,
bara för sakens skull...
En annan rolig sak som hände var att vi var helt övertygade om att det inte fanns något eluttag på rummet.
Vi letade i badrum, bakom tavlor, under bänkar...
Men INGENTING!
Tillslut får jag nog och tänker att det kan ske finns eluttag på något annat ställe som man kan använda.
Med plattången i högsta hugg spatserar jag
(i mjukisbyxor, t-shirt och genomblött hår)
ner till receptionen, där de inte pratar engelska...
Jag håller upp kontakten, pekar, gestikulerar,
tänder och släcker en lampa som står på bänken
och får världens idiotförklarande blick tillbaka.
Hon tar plattången ifrån mig går bort till en lysknapp
och pekar på två hål i väggen ovanför den....
Det hade vi tydligen i rummet med.
En annan dag skall jag berätta om hur vi lurade i Sunne att solskyddsfaktorn var för håret,
om hur vi åkte på utflykt utan badkläder,
om våra inkastare och om jättetomaten som blev en pumpa...
Ni kan inte hålla er, eller hur?
