Om att "verkligen" försöka

Jag försöker verkligen,
jag lovar.
Jag planerar in speciell pluggtid,
men det är som om världen har bestämt sig för att jag inte skall plugga.

Dagen var planerad som så här:
först ringa en massa vitiga samtal, betala räkningar, plugga någon timme och sen träffa Michaela vid två.
Michaela ställer in och jag får helt plötsligt en massa tid över.
Yes, nu finns det verkligen tid, tänker jag hoppfullt.
Sedan hamnar jag i en telefonkö som varar i runt halvtimmen,
jag blir hungrig och lunch måste fixas.
Senare inser jag att jag har klantat till det angående en autogiroblankett så det var ju tvunget att fixas.
Jag öppnar min mail och helvete ja, jag skulle ha lämnat in en bok på biblioteket. I stan.
Ungefär samtidigt får jag ett sms från en fikasugen Lena
och jag tänker att en snabbfika kan jag hinna med när jag ändå är i stan.
Går förbi Nordea och inser att jag har några oplockade gäss med dem.
Det som bord lösas på fem minuter tar plötsligt en halvtimma på grund av inkompetent personal.

Humöret är fortfarande på topp,
jag har ju hela kvällen på mig att plugga...

Sen får jag ytterligare ett sms som skall komma att förstöra mina planer.
Andreas kan inte träffas i morgon, utan det får bli i dag.
Okeeej, jag kanske hinner plugga lite medan maten är i ugnen.
När jag tar fram boken och börjar läsa om cosinussater och annat roligt ringer telefonen,
Michaela.
Och nu är det bara fem minuter kvar på maten
och efter det skall jag till Andreas...

I morgon kanske?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0