She's alive!
Bloggtorka, mastodontförkylning,
resfeber, tidsbrist...
Kalla det vad ni vill, men en viss stagnation har kunnat skådas i denna blogg.
Den egentliga anledningen är att jag inte vill tråka ut er.
Det finns en gräns då packning, flygbiljetter,
separationsångest och bankärenden inte är intressanta längre.
Och den gränsen är nådd för länge sedan.
Jag vet att ni inte vill höra mer,
ni är trötta på mitt gnäll om än det ena än det andra som har med Spanien att göra.
Men, det är inte så mycket annat just nu.
Det mest som händer är på något sätt knutet till lördagens avfärd.
Tror ni mig inte?
Jag har jobbat kopiöst mycket det senaste - för att kunna leva i Spanien.
I natt sov jag i Tynnered - för att träffa Andreas föräldrar en sista gång innan jag åker.
Jag ska träffa pappa och Niklas om en liten stund - för att säga hej då.
I eftermiddag skall jag träffa Veronica, Stefan, Oliver och Liam - för att säga hej då.
Jag har ringt och ringt och ringt till Nordea ? för att försöka få rätsida på alla konton och kort.
Jag har blivit genomförkyld - för att påminnas om lagen om alltings jävlighet.
Sofia har fått bihålsinflammation och kräksjukan - för att påminna mig om att det alltid finns någon som har det värre.
I morgon skall jag träffa i stort sett alla mina vänner på PC - för att ha avskedsfest.
Någon som fortfarande inte tror mig?
Jag kan nämligen fortsätta ett tag till...
