Highschool stalker

Alla mina garderober är numer så välstädade att jag blir rädd när jag tittar in i dem.
Jag har varit helt skoningslös i vad som skulle åka i sopsäcken så det ser helt tomt ut.
Nästan i alla fall.

Utöver att rensa kläder har jag rensat bland armband, badrumsskåp, anslagstavlor och en miljon små skålar.
Skålar och armband är några av mina små besattheter.

Det har visat sig att mamma och Sandra kanske flyttar under tiden som jag är borta.
Detta innebär att jag måste rensa allt och packa ner så mycket som möjligt i flyttkartonger.
Antagligen blir det så att vi magasinerar mina saker tills jag kommer hem och får en egen lägenhet.

Utöver packhets, separationsångest och allt annat som jag känner
just för tillfället skall jag alltså kunna fokusera på att flyttpacka...

Jag börjar bli mer och mer rädd för den dagen då jag skall sätta mig på planet
och åka i väg i fem månader.
Det är en ganska lång tid utan syskon, föräldrar, mormor, syskonbarn, Michaela och vänner.
Dessutom blir det två och en halv månad utan Andreas.

Jag är rädd för att drabbas av någon extrem form av hemlängtan
och helt enkelt lämna allting och åka tillbaka till Sverige.
Jag är medveten om att detta antagligen inte kommer att hända
eftersom jag har sett fram emot denna resa så länge jag kan minnas.
Dessutom tror jag aldrig att jag har haft hemlängtan
och det känns ju ganska fjantigt att börja när man nästan är tjugo år.

Däremot är jag medveten om att vissa dagar antagligen kommer vara
dåliga dagar med en enorm längtan efter alla människor som är på fel plats.
Men å andra sidan, såna känslor har jag här med så....


I dag lyssnar jag på Hello Saferide.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0