Väck inte den björn som sover...
Jag är barnvakt.
Jag passar min lillebror, som den senaste tiden har sovstrejkat.
Det har skrikits, rivits och lekts.
Men det har inte sovits.
Jag såg framför mig hur jag skulle få slita för att hålla humöret på topp,
men blir irriterad om man inte får sova, stor som liten.
Men efter att Maria och pappa hade åkt började jag att läsa en bok för honom.
Han kände sig nog lite övergiven och
en och annan tår letade sig fram efter att föräldrarna hade sagt hej då.
Men så plötsligt, när boken var slut
och jag var mitt uppe i en fantasiberättelse om hunden Albin och kråkan August,
så hörs ett litet litet snarkande.
Nu har det kommit små snarkliknande ljud från sovrummet i nästan en timme och jag börjar bli lite rastlös.
När jag passar min bror vill jag umgås med honom, inte höra honom sova.
Samtidigt kan jag ju inte väcka honom nu när han väl sover.
Undra om det var min berättelse om hundar som flög på kråkors ryggar som fick honom att däcka?
