Det finns en gräns för allt...

Jag utser härmed mig själv till väldens sämsta dotter.
Jag behöver flytta,
nu.
Det är ingen som orkar mer,
allra minst jag.

Alltså. Nej tack.

I bland blir det bara för mycket.
I bland är nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0