Tussilagos bravader

Nu har jag precis kommit hem från två föreläsningar i fransk grammatik.
Det blev inte så illa som jag trodde eftersom det visade sig att jag hade lärt mig det mesta i gymnasiet.
Dock var det första gången som jag kände att det var jobbigt att ha Astrid med sig.
Grammatikläraren var minst sagt lite speciell och
ett litet karaktärsdrag han verkar ha är att endast ta exempel med namnet Pierre i.
Jag hade en massa skämt på tungan,
men något sa mig att mina kultiurnissar och pensionärer till kurskamrater inte skulle uppskatta dem.

Förresten, på tal om kulturnissar och pensionärer.
Mina tidigare fördomar mot mina kurskamrater verkar stämma ganska bra.
Väldigt många av dem är över fyrtiofem och resten är lite halvskumma måste jag säga.
Nu kan jag ju självklart inte säga att jag har pratat med alla av dem,
de kanske är jättesnälla.
Men eftersom jag tycker att man får ha fördomar så länge man har det med en viss självdistans
så är de helt enkelt lite halvskumma.

Jag kanske är lite udda,
men jag känner mig otroligt lycklig varje gång
jag har lär mig något nytt i det franska språket.
Eller i vilket språk som helst.
Är jag ämnad för tolkyrket tro?

Imorgon åker jag i väg till Jönköping för att fira helg med min pojkväns sysslingar.
Som tur är skall min pojkvän också till Jönköping och fira helg med sina sysslingar.
Vi skall rida på islandshästar, paddla och äta.
Det är allt jag vet.
Lite läskigt är det faktiskt.
Och inte vågar jag ha på mig mina nya strumpbyxor heller.