Räven raskar över vägen

Jag kom just ihåg en sak från gårdagen.
När jag och Andreas skulle åka hem från en ytterst trevlig filmkväll händer något underligt.
Jag har precis gjort något utav det farligaste man kan göra i svensk (öhm. all?) trafik,
nämligen en vänstersväng.
Växeln låg på ettan och min fot hade precis börjat trampa ner gasen.
Först ser vi en massa hö som ligger över hela vägen,
så för att inte plana iväg på dessa, möjligen blöta, gräskvarlevor väljer jag att inte gasa fullt så mycket.
Och det var tur det.

Efter ytterligare någon sekund upptäcker vi att något springer fram och tillbaka på vägen.
- En katt, säger jag och bromsar in lite.
(Varför upptäcker man för övrigt stillaliggande ting före ting som rör sig?)
Vi kör sakta närmare och konstaterar förundrat att det är en riktig bamsing till katt.
Med vit svanstipp.
Och rödbrun päls.

- Det är en räv, EN RÄV!
Min förvåning går att ta på.
En livs levande (tack alla högre makter för att jag hade foten på bromsen) räv.
I Göteborg. Nåja i Mölndal.
Men fortfarande.
Jag har bott på landet i nio år av mitt liv och tillbringat tretton somrar mitt ute i en skog.
Aldrig tidigare har jag sett en räv så nära.
Jag kanske har hört den tissla i skogen,
eller skymtat konturerna.
Men det är allt.

Jag säger bara det, en räv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0