Tussilagos bravader

Min kropp mullrar, skriker och jämrar sig.
Det har påbörjat någon sorts revolt och jag tror inte att jag gillar det.
När jag vaknade imorse kunde jag inte röra på mig,
en timma senare låg jag fortfarande kvar i sängen och stirrade argt på klockan.
Upp nu! Måste plugga franska. NU.
Min kropp lyssnar inte på vad jag säger åt den,
ingenting är som det ska.
Jag tror att det kallas träningsvärk, mitt herrskap.

Varför?
Jo, i måndags var jag och Sofia duktiga och simmade hela ettusentvåhundra meter (1200 meter!)
och igår hade jag ridlektion.
Men det var väl inte så farligt?
Inte så farligt?!
Det föll på min lott att välja häst sist, vilkjet betyder att man inte får välja utan snällt tar den som blev över.
Den enda hästen som blev över var stallets surpuppa Birk som hade ont i ryggen.
Alltså skulle man rida på honom barbacka.
Helt utan sadel.
Medan alla andra i gruppen var utrustade med varsin sadel fick jag snällt skumpa fram och tillbaka.
Kan inte tänka mig att det var bättre för hans rygg
och absolut inte bättre för min kropp.
Känner mig smått döende.

Nu är jag hemma hos Andreas, helt ensam.
Lite skumt.
Något annat som är skumt är att han inte har Word på sin dator.
Skall strax slänga ihop lite frukost och sen ge mig på den återstående delen av mitt berg till franskaläxa.

Aù Revoir.