Förklaring
Okej, eftersom Marcus är allmänt seg kommer här en liten färklaring till föregående inlägg.
När jag med teckenspråk bokstaverade fram Marcus betydde det inge tmer än att jag inte kunde stanna och hålla min syster sällskap eftersom Marcus var näst intill på väg att bli uppäten av inbrottstjuvar.
Ett möte på MSN väntade och jag kunde omöjligt uppehållas mer än vad jag redan hade gjort.
Voilà!
Det var alltså bara för att vara snäll och inte för att jag i smyg skulle dräpa honom eller något annat obehagligt.
Nu skall jag strax ge mig av in till stan för att byta armbandet som jag hade köpt till Andreas. Det visade sig tyvärr att det avr för stort. Efter det skall jag möta upp den samme på hans jobb (hoppas på att undkomma fiskstanken) och sedan bär det av till vår favoritresturang. Där skall en (förhoppningsvis) utsökt middag avnjutas. Varför undrar kanske ni? På en helt vanlig måndag? Ja, förutom att vi är överdrivet vardagsgulliga har vi faktiskt varit tillsammans i sex månader idag. Dessutom är det sista gången som vi ses på två hela veckor. (Jag skall iväg på Arvikafestivalen och när jag kommer hem har han åkt iväg till Slovenien för att gå på en hårdrocksfestival).
Dagens fullsmockade schema innehåller dessutom en svängom till Slottsskogen (Slottskogen?) efter middagen för att, tillsammans med nästan hela slynarméen, titta på den nya sälungen. När vi har tillbringat en tid med dessa underbara människor blir det en svängom ut till Tynered till Andreas boning. Därifrån skall jag någon gång i natt ta mig hem, eftersom han måste gå upp halv fem imorgon.
Där har ni min dag och för att komma i kapp planeringen, som jag självklart redan ligger efter i, måste jag ge mig av nu.
