Tussilagos bravader

Jag sitter med en sjuk ettåring i knät,
min lillebor.
Det låter som om hans lungor är på väg ut genom munnen
och jag tycker så oändligt synd om honom.

Hans lilla hand håller krampaktigt i min arm,
i andra handen har han en tomte.
Det verkar som om febern är på väg upp
och hans små fingrar skriker
"gå inte här i från, lämna mig inte. Jag vill sitta kvar i ditt knä tills allt är bra igen."

Och själklart får han sitta här tills den värsta stormen är över.
Vi hoppas bara att spylukten inte sätter sig allt för mycket i mina kläder,
något säger att mina kursare inte uppskattar det sen...