Att (inte) diponera sin tid

Egentligen har jag bråttom.
Ni vet, kasta-sig-hals-över-huvud-bråttom.
(Hals över huvud förresten, vad är det för konstigt uttryck?)
Enligt gårdagens planeringsmöte med mig själv skulle jag
i detta nu redan sitta på GU och hetsplugga.
Men eftersom jag hade en liten dispyt med min väckarklocka i morse
så blev det inte som jag hade tänkt.

Detta är mest ett tecken på liv från min sida,
om än ett svagt sådant.
Efter nittonde är jag nog på benen igen.
Om jag överlever fram tills dess.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0