.

Ibland är det som om jag vaknar upp,
stannar till och inser,
inser att jag är rädd,
att det inte känns okej.

En föreläsare som berättar saker som jag inte redan visste
och en hörsal full med tonårstjejer
som lyssnar med skräckblandad förtjusning.
Jag vet inte vad som skrämmer dem mest,
det som mannen framför dem talar om,
eller faktumet att han skall prata med deras föräldrar i eftermiddag.

När jag var liten skulle jag ha barn när jag var nitton,
då var man vuxen.
Efter många och långa diskussioner ändrades det till tjugotre,
med åtta månaders skilnad mellan oss och våra magar,
max.

När jag satt och lyssnade på vad mannen hade att berätta,
om män som är femtio, pedofiler och som jobbar som ungdomspräster,
om lagar som inte räcker till,
om statistik jag egentligen inte vill se,
om porrbranchen som äger hemsidorna jag var medlem i när jag var yngre
så slår det mig att
det krävs ett enormt mod att bli förälder.
Och att jag som lärare har ett enormt ansvar framför mig.

Världen är hemsk
och jag vet inte om jag vågar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0