Tussilagos bravader

Om vi bortser från killen som var mitt allt när jag var 3-9 år, David. Han var killen jag skulle gifta mig med och som jag spenderade varje vaket tillfälle med. Vi lekte häst i skogen bakom mitt hus (för att du tuffa killarna inte skulle se att han 1. lekte med en TJEJ och 2. lekte HÄST), vi lekte tjuv och polis, åkte pulka rakt in i träd, sjöng konstiga sånger, klättrade i träd, höll varandra i handen om vi skulle gå någonstans, tog fart på varandras gungor, plockade vinbär och åkte skridskor ihop. Visst, jag hade andra vänner. Men det var David som jag skulle gifta mig med. Och vilken tur att min dagmamma (ja, vi hade sådant på landet) var hans mamma!

Alltså, om vi bortser från David och om vi även bortser från alla tonårskärlekar i stil med "åh-herre-gud-han-tittade-på-mig-vad-ska-jag-göra-jag-är-så-kär-så-jag-döööööööööör" som gick över på ungefär två timmar och som aldrig någonsin ledde till någonting så är den självklara kandidaten Linus.

Jag träffade honom på vårterminen i åttan. I mars för att vara exakt. Han var ett år yngre (jag SÄGER ju det) och så JÄFLA snygg. Jag var med min familj på skidsemester i Sälen (inte så ocoolt som det kanske låter eftersom jag vid tillfället hade två plastbröder och i alla fall en av dem var väldigt häftig och så. En annan sak som gjorde det hela mindre ocoolt var att min kompis var där samtidigt med sin familj. Fatta vilken tur man kan ha). Kompisen och jag bestämde oss för att vara lite vilda och gå på ett fjälldisco. Skall vi vara ärliga misstänkte jag nog hela tiden att hon skulle banga, men när hon hörde av sig en timme innan discot började blev jag riktigt besviken. För att visa min coola plastbror (som var typ 5 år äldre och nog inte tyckte att jag var så värst intressant) att jag var så jäkla självständig och cool (detvar viktigt med coolheten) bestämde jag mig för att gå till det där nedrans discot själv.

Jag kom dit och insåg direkt at tdet skulle bli en låååång kväll. Jag var alternativ (och cool, glöm inte det!) och hade extremt mycket kajal, mörkbrunt trulsigt hår, säkerhetsnålar i öronen, fjortonhåls kängor och svarta kläder. Jag minns exakt vad jag hade på mig men misstänker att ni inte bryr er så mycket. Hur som. Jag placerade mig på en bänk och planerade att sitta där hela kvällen. Jag tänkte INTE ringa mamma och be henne hämta mig. Det hade ju varit som att erkänna sig besegrad.

Så, bäst som jag satt där och såg svart och otroligt svår ut kommer det fram en snubbe med tuppkam. Han frågar vilken musik jag lyssnar på och jag svarar självsäkert "punk". När han ville ha exempel på band drog jag de vanliga. Ebba grön, Imperiet, Sex Pistols... Men så frågar människan mig om jag lyssnade på Dia Psalma. Det gjorde jag inte. Jag visste inte ens vilka de var. Piiiiiiiinsamt.

Även om jag inledde med att verka sjukt oallmänbildad så satte han sig ändå vid mig. Vi pratade hela kvällen (vi var för coola för att dansa) och tog en lång promenad i den extremt djupa snön. Nästa dag, som var min sista, dissade jag min familj och vi åkte skidor ihop hela dagen. Eller ja. Jag skrattade åt honom när han försökte åka. Vi satt jättejättenära i liften och ramlade titt som tätt in i varandra när vi åkte. Nrä vi skulle säga hej då kysste han mig och jag var obotligt förälskad. Det var ju Linus som jag skulle gifta mig med!

Synd bara att han bodde i Nybro och jag i Göteborg... Vi höll dock kontakten ganska bra och var så där coola och hade ett långdistansförhållande. I september (när jag nyss hade fyllt 15 år) bestämde jag mig för att åka ner till honom och hälsa på. Förutom att jag höll på att dö på tåget så var det verkligen mysigt.

Jag var hos honom två eller tre gånger och han var här lika många. Vi hade ett intensivt förhållande när vi väl sågs. I december gjorde först han, sen jag, slut. Vi träffades på festivaler och trillade tillbaka en hel del gånger. Senare, när båda två skaffade nya förhållanden så höll vi ändå kontakten. Vi träffades sporadiskt och han var länge en av mina bästa vänner.