Och jag glömmer bort att andas, för sex, musik och våld

Som kvinna är det skönt att kunna räkna veckor
och inse att det finns en logisk förklaring att dagsformen inte är vad den brukar vara.
Det är en slags trygghet i tanken att man inte mår dåligt på riktigt
utan mest lider för att biologin tycker att det är roligt.
(Och jag blir glad och varm av tanken på att jag har valt rätt utbildning
med rätt människor.
Det blir nog en bra höst.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0