Jaha

Jaha.
En panikångestattack på det då.
Det var ju fint.

Nog att jag har haft ångest innan, men detta är ju löjligt.
Hela kroppen skakar, hjärtat slår snabbare och jag gråter ohejdbart.
Och kan inte sova.
Framför allt.

Det är bra när jag ska upp 4.30.

Jag ringde och väckte min mamma,
hon trodde nog att jag höll på att dö där ett tag.
Stackarn.

Men hon är på väg hit för att köra hem mig till henne,
jag ska tydligen inte vara ensam.
Vi får väl hoppas på i alla fall en timmas sömn innan jag börjar imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0