Tussilagos bravader

Funderar lite på hur rättvist det är att skrika ut sin smärta
bara för att få någon annan att må dåligt
och tycker lite att man kanske inte skall jobba så,
med att skuldbelägga någon för något man själv var högst delaktig i.

Visst, livet suger ganska hårt ibland och jag propagerar absolut inte för att man skall stänga saker inom sig.
Prata, älta, gråt, skrik.
Gör var du vill,
men avreagera dig på någon som du vet är stark nog att ta det,
som kan älta och minnas med dig.

Jag brukade vara den personen, jag vet det,
men allt förändras och just nu har jag fullt upp med att klara av mig själv och min ångest.
Jag kan inte ta din också,
på samma sätt som jag inte kräver att du ska ta min.