Tussilagos bravader

Precis när jag skulle låta Miss Lis sång dö ut och datorn somna in
kom jag att tänka på en humoristisk sak som hände i lördags när jag jobbade.
Vissa utav er kommer antagligen hävda att detta passar perfekt in i mitt smått komiska liv
och vissa andra kanske drar det så långt att det får vara med i den tecknade filmen om mitt liv?

Hur som.


En av våra minibussar körde in på plattan och jag började förbereda för att ta emot den.
En kvart senare ramlar en man i tjugoårsåldern ut från förarplatsen, märkbart trött och upprörd.
Ser lite ut som om han är på väg att slita sitt hår och han tittar uppgivet på mig.
Jag tänker att stackaren säkert har kört lång och är trött,
men då händer det!
Han öppnar sidodörren på bussen och det bokstavligt talar väller ut människor.
Det ramlar ut man efter man med varsin ölburk i handen och snart är koset ett faktum.
Tillslut lyckas gruppen röra sig bort från bussen och ställer sig på plattan och vinkar glatt till mig.
Åtta stycken vinkandes män, uppradade på plattan.
Jag vinkar trevande tillbaka och bestämmer mig för att rikta uppmärksamheten mot föraren istället.
Han har kommit in på stationen och tittar trött ut genom fönstret
"Du ser trött ut efter att ha sett dem i fem minuter. Jag har kört dem tur och retur till Helsingborg"

Sysslorna fortsätter och killen går ut för att tanka och parkera.
I ögonvrån ser jag hur en livlig disussion bryter ut mellan honom och gruppen av killar.
Det ser ut som om han försöker tala dem till rätta i någon fråga, men det verkar inte lyckas.
En annan kund komme rin och jag expiderar henne, plötsligt ser jag hur hon tittar frågande ut genom fönstret och jag vänder mig om...
Uppradade längst hela sidan (vi har fönster hela vägen på väggen mot plattan)
står alla åtta killarna (exkl. chauffören) tätt intill fönstret.
När de ser att de har våran uppmärksamhet blåser de imma på fönstret och ritar sedan dit hjärtan med fingret.

Tur och retur till Helsingborg var det.