Alla vill till himlen och åka limosin förstås

Thåström skriker ut sitt missnöje
och jag minns att jag en gång skrev en novell baserad på en mening i en av hans låtar.
Uppkrupen bland en miljon kuddar i mitt röda tonårsrum,
mina hjältar som tittade ner på mig från taket,
datorn tryggt surrande i hörnet,
en av alla skivor surrandes i stereon,
dörren antagligen låst
och så en uppgift från svensk-Annika.

Huvudet gick på tomgång, det fanns inget att skriva, inget alls.
Jag klättrade ut på garagetaket, pillade fram ett paket cigg
och rökte så som man bara kan göra en sommarnatt på ett garagetak.
Grannen tittade på tv och en katt hade gått vilse i vår vinbärsbuske
och då hörde jag, från någon blandskiva meningen som fick mig att skriva hela natten,
som fick mig att göra klart uppgiften, men på ett annat sätt.

Hon är inte som oss andra
hennes lögner dom är sanna


Jag undrar lite lätt var den texten har tagit vägen
och inser att antagligen ligger den i någon av alla pappershögar i byrån.
En annan dag skall jag leta efter den.

Egentligen skulle jag skriva om hur jag städar,
dansar, lagar mat och packar samtidigt.
Men ytterligare en gång ledde Thåström in mig på ett sidospår.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0