En konstig tro

Övertygelsen, om att jag någon dag skall vakna och känna att
idag är dagen då jag skall ta tag i allt, blir starkare för var dag.

Om att jag skall ge mig på att sy gardiner av det fina tyget som ligger i garderoben,
att jag ska rensa bland alla papper från Alicante,
sätta in alla bilder från tre år tillbaka i album,
ta tag i mig själv och köpa nya färgpatroner till skrivaren,
måla om två väggar,
köpa två mattor, tre hyllor,
se en hel drös filmer och faktiskt engagera mig i spanskan.

Fatta ett beslut om hösten och överraska min pojkvän med en spontan resa,
ringa alla i min telefonlista, skicka alla brev som ligger överallt,
skälla på en jobbakompis, byta batteri i brandvarnaren och väckarklockan,
köpa glödlampor till extrarummet, åka till Prag med Michaela,
eller till Stockholm.

Ta bort alla post-it lappar som täcker båda skrivborden,
fortsätta på alla halvfärdiga halsband, skriva klart alla löst ammanhängande noveller,
läsa alla gamla dagböcker...

Så länge övertygelsen (och listorna, vad skulle jag göra utan alla listor som håller reda på mitt liv åt mig?)
finns där så tror jag att det blir gjort.
Att det löser sig.

Men inte idag.
För nu skall jag göra mig i ordning för en fika med Sophia
och sedan skall jag äta på Qué pasa med Andreas.
Så jag lägger listorna och övertyglesen åt sidan och fokuserar på det andra en stund.
Livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0