I sin perfekta värld är det middag ikväll, alla kommer vara där

Min anslagstavla är ett myller av foton, brev, biljetter och vykort
jag möter ögon som jag aldrig kommer att möta igen
och jag läser texter jag önskar att jag kunde skriva.

Men framför allt hänger där några olika annonser
var av två alltid får mig att rysa och le på samma gång.

När min morfar dog sattes det in tre dödsannonser i GP.
En från mormor, mamma, Tommy, mig, mina systrar och min kusin.
En från morfars barn och barnbarn
och en från min pappa.

Pappas lilla hälsning får mig alltid att känna mig stolt och rörd.
En fotboll högst upp (min morfar var med och grundade Häcken) och så texten:

"Mina döttrars morfar

Tage Andersson

Tack för allt

Janne"

Så lite men ändå så träffande.
Våran är av det längre slaget. 
En kärleksförklaring, en dikt som jag har valt ut,
födelse- och dödsdatum och information om begravningen.
Den "officiella" dödsannonsen med andra ord.
Men den från min pappa är något speciellt.

Och den från min morfars barn?
Jag vet inte,
kunde inte bry mig mindre.
De kände inte honom och brydde sig först när han hade dött.
Tack men nej tack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0