Tussilagos bravader

Lite drygt två timmar senare och rastlösare än aldrig förr.
Det är verkligen jobbigt när alla andra jobbar när man själv är ledig.
Om man sedan toppar det med att alla mina böcker, filmer, pärlor och skivor ligger i tryggt förvar i diverse olika förådsutrymen förstår man snabbt att en hysterisk Therese är på väg att skapas.

Jag har badat, läst en halv bok (Jpod som jag lyckades haffa till mig på biblioteket),
konstaterat att jag har ynka 56 kronor kvar på mitt konto och väntat på ett samtal som aldrig kom från jobbet.
På något sätt känns det nästan lika meningslöst att jobba eftersom jag ändå inte riktigt kan njuta när jag är ledig.

Jag vill ha ett rum, en egen säng, mina egna saker och dessutom börjar mina Spanienkläder bli lite väl tunna...

Just nu kan jag säga att jag ser fram emot att leva på existensminimum och behöva vända på varenda krona.
Är det det som erbjuds istället för denna instängda tillvaron så är inte jag den som tackar nej.
Det är dags för något nytt nu (säger hon som kom hem från Alicante för mindra än en månad sen).
Jag klarar inte av att bo i en trea med min mamma och syster längre,
inte efter att ha bott själv i ett drygt halvår.
Jag behöver mitt liv, tack!

Jag kan inte ens möbler om eller ordna bland mina fotografier,
för jag har inga här!

Det är konstigt vad paralyserad man blir så fort ens tidsfördriv försvinner.