Kris!

I går ställdes jag inför något riktigt läskigt,
jag var tvungen att klara av något som jag inte har tacklats med på riktigt länge.
En totalt Internetfri dag!
Visst har det gått dagar som jag inte ens har sett åt datorn, men då har jag alltid kunnat.
I Spanien hade vi ett Internetcafé runt hörnet
och sista tiden hade vi till och med Internet hemma.
Hos mamma har det alltid funnits fungerande trådlöst bredband.
Man vet alltså att det finns där.
Det är något mystiskt man inte kan ta på, men som ändå förenklar dagen något komiöst.
Det är en slags barnslig trygghet att veta att det alltid finns,
som med mamma ungefär.
Man kan alltid lita på att de ställer upp.

Men inte i går alltså!
(Nu pratar vi om bredbandet, inte om mamma...)
Jag kunde inte ta reda på när jag skulle ta bussen till jobbet,
jag kunde inte söka upp Larrys (den nuvarande hyresgästen som bor i min lägenhet) nummer
(VEM i hela världen har Gula Sidorna i pappersformat nu för tiden?)
jag kunde inte föra över pengar till rätt konto,
jag kunde inte beställa ett TV och bredband till min nya lägenhet,
jag kunde inte....

Ja, ni fattar grejen.

Så i stället för att fixa en busstidtabell, en Gula Sidorna i pappersformat
(som hade löst problemet med både Larry och bredbandsbeställningen)
och fundera ut vart jag hade lagt anvisningarna till min telefonbank satt jag dumt och stirrade på datorn.

Vad gör man egentligen?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0