Vardagsbestyr

Jag ramlade ur sängen strax efter halv nio
(snoozefunktionen funkar inte på min nya mobil,
vilket betyder att antingen kommer jag upp i exakt tid eller så kommer jag inte upp alls)
jag lyckas på något sätt sortera tvätten och rullar vidare ner mot tvättstugan.

För att komma till min tvättstuga så måste man gå ut ur själva huset,
ett faktum som nog är lite störande när det regnar men vägs upp av att man får tvätta ALLA dagar 6-24.
Det är kallt ute på morgonen,
det är is på vattenpölarna och frost i gräset.
Om jag har tänkt på det?
Icke.
Jag glider runt i ett par för stora gympaskor och endast en tröja som skydd för kylan.
Jag hade inte blivit förvånad om jag hade ramlat på någon hal fläck...

Väl framme börjar jag att stuva in tvätt och då tittar en liten rumänsk gumma fram
(jag vet att hon är rumänsk för jag fick höra hela hennes livshistoria när jag stod där nyvaken och försökte lista ut vad alla knapparna betydde)
och berättade att hon redan hade tvättat klart.
Klockan var kvart i nio och hon var redan klar med sitt pass som började nio.
(Det är två parallella pass samtidigt.)
Detta resulterade i att jag fick använda hennes maskiner också.
Underbart tänkte jag och sprang genast upp och slängde i lite nya lakan, jackor och annat som behövdes tvättas men som inte var akut.

Så nu sitter jag här och väntar på att jag skall kunna gå ner och vara duktig igen.
Men innan dess tänkte jag få i mig lite frukost i form av ett kokt ägg.
för några minuter kände jag att det hade tagit lite väl lång tid innan vattnet hade kokat upp så jag gick ut i köket.
Mycket riktigt. Vattnet var kallt och plattan lika så...

Strömavbrott? (Men Internet fungerar ju)
Lokalt strömavbrott? (Endast i köket? Nej, kylskåpet fungerar)
En propp? (Åh nej, jag har inga nya proppar hemma. Är Hemköp öppet?)

Nu tog min fantasi slut och jag stod mest och kollade skeptiskt på spisen.
Den hade ju fungerat perfekt igår och jag ville verkligen inte känna mig besegrad och behöva ringa pappa.
Men tillslut kommer något till mig..
Kan det vara...?
Ja, det var det!
Min kära älskling hade lyckats få i det barnsäkra läget, därav dödheten.

Men nu är biffen lugn, jag klarade det också.
Jag är riktigt bra på att bo själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0