Fatta, förstå.

Jag har städat bort de sista spåren av nattens och dagens aktiviteter.
När jag vaknade visste jag att det var nåot speciellt med denna dag,
jag kunde bara komma på vad.
När jag yrvaket och lite förvirrat satte mig upp i sängen,
konstaterade att Michaela låg bredvid mig
och ungefär hela mitt liv låg överallt i lägenheten insåg jag att det skulle komma besök.
Föräldrabesök.
Om ungefär 40 minuter.
Det blev till att snabbduscha,
slänga in sakerna i de redan så smockfulla byrålådorna och försöka få upp Michaela.
Vilket var lättare sagt än gjort.

När det var ungefär två minuter kvar till deras ankomst slogs jag av tanken att det var något jag hade glömt.
Maria har mjölk i sitt kaffe!
Fan, fan, fan!
En snabb rusch till affären och en stilla bön om att jag hade 9,50 kronor på kontot.
När jag sprang ut ur affären krockade jag med pappa och co och blev tagen lite på bar gärning.
Attans.

Hur som var det trevligt.
Min bror kletade kokosbollar överallt,
ritade på golvet och sprang runt precis så som man ska när man är två år.
Dagis är så bra för honom.

Igår var också trevligt.
Först inflyttningsfest på Lindholmen och efter några timmar begav jag mig till stan för att träffa ovan nämnda Michaela.
Vi hamnade på Dali och Rockbaren.
På Rockbaren kan man inte sitta med en vän och småprata
utan att bli attackerad av folk i rosa tröjor som skall göra nationella prov,
en massa patetiska killar och en spåtant.
Oj, förlåt, jag menar spåkille.

Random kille: Hej jag heter blabla och jag jobbar som framtidsskådare
T: Okeeeeej.
R.K: Ja, ge mig din hand.
T: ...
R.K: Jag ser att du har kort tålamod, är otroligt hemmakär och att du tycker om fasta rutiner. Att vara impulsiv är inget för dig.

Annan random kille: Vill du dansa?
T: Det finns inget dansgolv här och även om det hade funnits det så hade jag ändå tackat nej.
A.R.K: Dina örhängen är jättefina!
T: Jag har inga örhängen på mig.
A.R.K: Men jag menare ditt läphänge...
T: Okej, jag är ledsen. Jag vill inte dansa, jag har inga örhängen och allt jag försöker göra är att sita här och prata med min vän.
(Killen lunkar vidare)
Michaela: Han fattade piken i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0