Oövervinnlighet
Jag vaknade upp helt ensam i min stora lägenhet i dag,
utan minsta antydan till panik.
Jag somnade på samma sätt
(eller nästan i alla fall, jag däckade i en bok och vaknade sju i morse
och undrade varför jag inte hade någon kudde och varför lampan var tänd).
Kanske har min lilla grej för att inte kunna sova själv börjat släppa lite?
Nu skall jag strax laga en härlig stor frukost,
till tonerna av Scissor Sisters.
Sedan skall jag hinna med 13.54 bussen till stan för att ta vidare transport till jobbet.
Sju timmar på Statoil,
men det känns okej.
För jag åker snart och jag börjar inse att jag nog klarar det.
Kommentarer
Trackback
