Vem vet, inte du, vem vet, inte jag.

Jag är irriterad.
Ja, rent av arg.
Och rätt sviken.

Det händer inte ofta att jag hänger upp mig på något så här länge.
Jag tycker om att se mig själv som en sån som tar tag i något direkt när problem uppstår.
(Jovars)
Men nu kan jag inte riktigt få mig för att göra det,
allting är redan så komplext som det är.
Istället går jag runt,
lyssnar på Paul Potts på högsta volym
(VEM döper sin son till det??! Historia gott folk, historia)
och äter kopiösa mängder libabröd med mosad avokado och tomat på.

Nu ska jag ta fram ett nytt bröd,
låta det tina medan jag badar
och sen skall jag åka och tanka kärlek (och antagligen gnälla en del) hos Andreas.

Fredags var ett bra avbrott i vardagens lunk.
En massa underbara människor
och kanske inte så underbar musik alla gånger.
Men jag gillar't.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0